Jag har nu varit ensam på landet i flera dagar och har endast hunden med mig som sällskap. Är det någonting som jag är dålig på så är det just att vara ensam, eller dålig och dålig, jag har inte riktigt haft det behovet och de möjligheterna pga hur mitt liv sett ut. De här dagarna i fullkomlig stillhet runt om har gjort att jag haft gott om tid att få i ordning på några av de saker jag behöver få ordning på och har kunnat arbeta i princip ostört. Jag har gått upp när jag tyckt att jag vilat klart vilket resulterade i att jag målade om utedasset i går morse vid 6.30. Målning har varit det som stått högst upp på min lista under helgen och så här långt har jag utöver dasset målat om trappen, ytterdörren, bastugavlar och fönster samt utemöbler. Jag har dessutom inte känt mig stressad över det utan har bara njutit av att se hur fint det blir med ny färg. Har du tänkt på hur skönt det är att arbeta utan att ha musik på, utan att ha en tidsgräns och med rätt mängd färg och penslar så att det är enkelt gjort? Sjukt skönt!

Hur som helst så har jag också haft en hel massa tid att tänka. När man arbetar utan musik och gör ett arbete som inte kräver tankeverkasamhet av hög kvalitet så hinner man bearbeta en hel massa saker. Vad jag kommit fram till är hur otroligt dålig jag är på att just bearbeta saker. För att smita ifrån jobbiga känslor så ser jag till att hålla mig sysslesatt. Det är inte medvetet såklart och ärligt talat så har jag massor att göra även om jag inte smiter från bearbetning, men om jag får lite mindre att göra så har jag sett ett mönster i att jag startar nya projekt när jag får lite tid över. Frågan är om det är att smita från känslor egentligen eller om det bara handlar om att jag vill passa på att få saker gjort för att det ger en så jäkla skön känsla av tillfredställelse. Jag vet faktiskt inte. Smita från att hantera jobbiga saker tror jag hur som helst är en del av det, men också att jag alltid har en känsla av att jag ligger efter i tidsschemat och måste hinna med en massa saker.

De här dagarna har varit guld värda för mig, jag känner mig utvilad och lugnare än jag gjort på länge. Det är verkligen en härlig känsla och jag vet att jag kommer gå in i en ny termin med en hel massa kraft och energi. Det här är också första sommaren som jag inte har sammanhängande semester, jag har arbetat 1-3 dagar i veckan hela sommaren och varit på landet till och från. Det har gjort att jag inte maxat ledigheten utan haft en lång period av lägre tempo vilket varit magiskt för återhämtningen. Jag ska ge mig själv mer av det här, inklusive ett par nya projekt under hösten då jag bland annat ska utbilda mig till ACT terapeut. Jag är på rätt väg, många små steg och självinsikter gör att jag är helt övertygad om att jag går åt rätt håll.

Hur gör du för att optimera återhämtningen? Och har du förändrat dina metoder beroende på livssituation?